1813-1869   Related Paintings of charles billoin :. | profil d'homme dit lebrun | fragments anatomiques | voilier dans la tempete | tetes coupees dites de supplicies | les conspirateurs |
Related Artists:
Giuseppe Recco
(1634 - 29 May 1695) was a still life Italian painter. Born in Naples, he likely apprenticed with his family, including his father Giacomo Recco and uncle Giovan Battista Recco. His children both son Nicolo and daughter Elena were also painters. A large part of his output was painted in Spain, where his assemblies of victuals, both vegetable and animal, were popular. It is claimed he was influenced by the neapolitan Giovanni Battista Ruoppolo. Recco died at Alicante, Spain.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Joseph Denis Odevaere
1778-1830,Flemish painter. He attended evening classes at the Bruges Academie in 1794-5 and then went to Paris, where he entered the studio of the Bruges artist Joseph-Benoet Suvee. In 1801 he began training under Jacques-Louis David and in 1804 won the Prix de Rome for his Death of Phocion (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.), in which he faithfully adhered to the principles of David's teaching. Before going to Italy he spent a year in Bruges carrying out portrait commissions, including the Marquis de Chauvelin (1805; Bruges, Groeningemus.). During his time in Rome (1805-12) he copied antique and Renaissance works, taking a particular interest in Raphael, who features in his wash drawing the Master of Urbino Introduced by Bramante to Julius II (1807; Bruges, Groeningemus.), a study for a lost painting. Around 1811 he was among the artists chosen to decorate the Palazzo del Quirinale for Napoleon's visit, although he never executed more than a sketch, Tanaquil Predicting the Future Greatness of Servius Tullius (c. 1811-12; Dijon, Mus. Magnin). Odevaere successfully exhibited in Paris in 1812 and then moved to Ghent, showing works at the Salon there two years later. After the union of the Low Countries in 1815 he became official painter to William I. As a result of this post he executed several works illustrating the history of the Dutch royal family, including the Prince of Orange Wounded at Waterloo (1817) and the Battle of Nieuwpoort (1820; both Brussels, Pal. Nation, on dep. Brussels, Pal. Justice). In 1815 he was commissioned to recover works of art taken from the Low Countries by the French. David's arrival in Brussels in 1816 coincided with the beginning of Odevaere's most ambitious composition, the Departure of the Athenians for Salamis (1816-25; Brussels, Mus. A. Anc.), inspired as much by Jean-Auguste-Dominique Ingres as by David, although the latter frequently advised Odevaere on the painting. From 1825 to 1829 he worked on a series of paintings conveying his support of the philhellenic committees created during the Greek War of Independence.